Om oss

När Mattin Mattini lämnar lägenheten vid Fattighusån för sin dagliga promenad är det som att han också öppnar alla kanaler in till fantasi och kreativitet.

– För mig har det aldrig varit svårt att hitta på nya uppslag, säger han med ett leende och kliar sig i det grånade skägget.

Om någon för tio år sedan sagt till matmänniskan Mattini att det lurade en författarkarriär runt hörnet skulle han antagligen bara skakat misstroget på sin bakåtstrukna kalufs – men nu när böckerna översatts till andra språk, och dessutom lovordats av Bibliotekstjänsts anmälare, är det hög tid för kocken från restaurang Cyrano på Kobbarnas väg att lägga författare till raden av yrkestitlar. Eller egenföretagare, som han själv ännu föredrar – det är trots allt på eget förlag hans böcker produceras.
Har sina rötter i Iran
Mattin, med rötter i Iran, kom till Sverige 1978 för att studera.
– Maskinteknik var det tänkt, men det blev visst inte särskilt mycket med den saken.
I stället fick han allt oftare påhugg i restaurangbranschen och jobbade sig långsamt söderöver. Efter Luleå, Umeå och Örebro packade han 1997 upp bohaget i Göteborg.

Åren gick och en dag upptäckte Mattin att han fått en ny granne.
Den pensionerade damen i lägenheten ovanpå hette Gunnel. Så småningom blev Mattin inte bara god vän med Gunnel, utan även med hennes hund; en collie som lystrade till namnet Sally.
– Det tog ett tag innan Sally och jag började bli trygga med varandra, men sedan … jag blev kär i den där hunden.
Grannen Gunnel hjälpte till med språket
Mattin berättade för Gunnel att han gärna ville skriva en bok om spelberoende, men att han kände sig lite osäker på språket.
– Jag hjälper dig, sa hon, och sedan sågs vi flera timmar nästan varje dag medan boken växte fram.
Mattin debuterade med en bok om spelberoende, innan han gav sig på att skriva den första berättelsen om Sally.
2014 lämnade Mattin debutbok pressarna och med stärkt självförtroende ville han nu försöka sig på en barnbok.
– Jag hjälper dig, sa Gunnel och det intensiva utbytet mellan lägenheterna fortsatte.
På omslaget till den första barnboken, Sally och jag, möter man Mattin på promenad med Sally. Tecknaren Magnus Olsson har med glada pennor lekt fram de tittvänliga illustrationerna som ger liv åt Sallys äventyr. Mattin hänger liksom bara med när Sally tar tåget till Köpenhamn, och i senare böcker får läsarna följa Sally på äventyr i såväl Casablanca som Japan och Dubai.
Har du varit på alla de där ställena, Mattin?
– Nej, men jag har läst väldigt mycket, och jag tittar gärna på Kunskapskanalen för att lära mig mer om olika djur, men ärligt talat är jag fortfarande inget vidare på hundraser.
– Jag tycker själv att jag har lätt att hitta barnet i mig, men ser egentligen ingen tydlig målgrupp för böckerna – jag tänker att de ska fungera för båda vuxna och barn. Fast i recensionerna rekommenderas dom visst för barn som är tre-fem år.
Mattin är inte riktigt typen som låter sig begränsas av traditionella idéer. Han älskar att prata med människor från olika hörn och med skilda erfarenheter. I hans huvud föds hela tiden nya uppslag, och därför kommer det med tiden säkert också fler böcker om Sally.
– Fast Gunnel har flyttat till Lysekil, och Sally dog för ett par år sedan, säger Mattin och är nog själv lite förvånad över hur den där nya bekantskapen kom att påverka hans liv.
När han lämnar lägenheten vid Fattighusån är Ullevis böljande läktare något av det första han ser. Det är där den senaste boken utspelar sig.
– Sally går på fotboll handlar om en damlandskamp mellan Sverige och USA. Jag tror faktiskt att den kan slå internationellt. Du vet, det finns inte så många böcker om tjejer som spelar fotboll.